Sitter fortfarande på stugan, men nu har jag bytt sällskap. Har lyckats övertala min pappa till att jag fick ta med ett par vänner till stugan och nu är vi här, utan några större problem. Jag vet inte riktigt om det var en bra idé, men jag är glad. Otroligt glad! Det är så att säga första gången som någon annan än släkt eller byggare är här, så det är lite spännande. Första gången är ju alltid det lilla extra! 
     På tal om saker så märker jag hur mycket jag faktiskt älskar att vara på stugan. Friden och tystnaden är helt i egen klass, helt unikt. Tror inte att jag någonsin kommer att kunna sluta komma hit. Och man kan ju fråga sig hur ett liv på en holme kan vara så lockande? Jag kan ge er svaret: Det är det inte. Man antingen föds till det eller också inte. Det är i alla fall vad jag anser om saken. Men nu skall jag ta och sätta mig ned med en bok fastklistrad i händerna på mig och hoppas på att jag rätt tidigt kan sätta den ifrån mig.

xoxo,

     Sessi.

Ibland får jag känslan av att klockan skulle stå stilla, vägra att röra sig. Tänk om det är så? Vad skulle egentligen hända om tiden skulle stanna, men alla människor skulle fortsätta leva? Skulle man åldras, eller skulle varje dag se ut som den gjorde då tiden stannade? Imorgon är det 'depparedagen' eller så var det idag det var 'depparedagen'? ( OBS!! Detta är ett skämt jag läste i en bok med pappa ).

     Men jag kan säga att tiden har inte stannat, det bara känns så. Men julmaten smakade förväntasvärt bra idag, till skillnad från igår då stämningen var sträv och allt var lite tvingat. Får hoppas att det hålls bra det sista av året! Var har ni tänkt göra resten av året?

     Själv kommer jag sitta på stugan och tycka att livet är trevligt. Med andra ord rymmer jag till min fristad tills plikten kallar igen.

xoxo,

    Sessi.

P.S Försök inte parera ett barn skalle med pannan, det slutar med svullnad och möjliga blåmärken.

Som rubriken säger så är Julen faktiskt här, trots att det inte riktigt känns så ( i alla fall inte hemma i stan inte )! Dagen skall firas med lite sista preparations och sedan lugnet i kyrkan tillsammans med pappa och farmor och efter det skall vi gå till gravarna.  Sedan följer middagen och klapparna. Sedan rymmer som sagt jag och pappa till stugan, därifrån jag skall ro för att uträtta mina stordåd med att färga en katt lila. 

Ha en skön Julhelg!

xoxo,

     Sessi.

En känsla som är rätt läskig och aningen nedstämmande. Det är rädsla det, gott folk. Jag kan medge att jag är aningen lättskrämd och tar rätt enkelt illa upp, speciellt ifall någon höjer rösten åt mig. I den sekunden tystnar jag och tiger. Inte av respekt, utan av rädsla. Och fastän ingen skriker eller höjer rösten direkt åt mig så blir jag ändå rädd. För vad vet jag inte. Det bara finns där. Men tystnaden efter att någon höjt rösten är värst. Man hör inte ett ljud, möjligen ljudet av sin egen andning eller också tangenterna då man sitter och försöker vara diskret med sitt knapprande på datorn.

     Men rädslan efter en skräckfilm är värst. Det värsta bland det värsta. Alla mardröms scenarion sitter fast i näthinnan på mig och vägrar att försvinna. Jag har fortfarande mardrömmar om en film som jag såg när jag var där kring 6 år gammal, och jag är 15½ i skrivande stund. Lättskrämd? Tror jag nämnde det här tidigare.

Vad får er att bli rädda? Något lite mer allvarligt än en film?

xoxo,

     Sessi.

Då kan Julen börja. Har idag ssprungit fram och tillbaka i butikerna och fått ont i både händer, fötter och hjärnceller. Tror att hälften av dem dog ( hoppas att det inte innebär att jag inte borde kunna skriva ) bara för att vi blev tvugna att verkligen springa fram och tillbaka. Men nu när springandet är över så kan jag äntligen sätta mig ned och känna hur trött jag egentligen är! Nåja, det är inte konstigt då jag de senaste nätterna suttit lite väl sent uppe av olika skäl, ett av dem det enkla skälet att jag inte kännt mig trött.

      Tips inför Julen: Ta det lugnt. Julen exsisterar inte för att man skall stressa ihjäl sig ( så vitt jag vet ).

Julen skall jag fira tillsammans med mig familj ( dvs, 24 är i i stan och sedan sticker jag och pappa ned till stugan och kommer endast upp på julmiddag hos farfar den 26 och efter det är vi på stugan till och med 29, då vi visar oss för omvärlden igen. Visserligen sticker jag nnästan direkt ner till stugan tillsammans med mina kompisar 29, i varje fall som det är planerat nu, och så kommer vi passligt till stan igen för fyrverkerier, dvs. 31. Kanske jag får hålla min titel som holmtönt?

xoxo,

     Sessi.

Nu har julen stigit mig så mycket i hjärnan att jag faktiskt sitter och lägger ner tid på att laga en juldesign till bloggen. Och jag som tyckte att ag sa någon gång att jag skulle ha samma design hela nian... Då vet vi att jag inte lyckades, haha. I varje fall så har jag det trevligt för mig själv då jag får sitta och hålla ett litet vakande öga på julskinkan som är i ugnen samtidigt som jag då sitter och fixar med designen. Inte nog med det så har jagg dessutom nöjet att sitta och lyssna på julmusik och känna doften av äkta gran istället för att sitta och se på den stackars plasticus granus som vi haft i ett par år nu ( dvs, en plast gran ) i stan-hemma. 

     Annars har det inte hänt något speciellt extra, förutom att vi fick strömmen kopplad till tvättutrummet på stugan så nu ser man någonting och behöver inte ha en massa sladdar och grejer för att få belysning. Dock ble spisluckorna otvättade... Nåja, it only adds to the charm.

xoxo,

    Sessi.

Jag skrämmer mig själv av mycket konstiga skäl. Visserligen gör jag inte sådär konkret, utan det är mer som att jag får reda på saker som får mig att vilja dra för alla gardiner och gömma mig under sängen. Råkade nyss få ( kanske ) reda på att en typ ( kanske ) bor rätt nära där jag befinner mig just nu. Endast fyra km fågelvägen. Kanske det skulle vara bäst ifall jag bara höll mig att läsa böcker i fortsättningen och sluta vara så nyfiken? Och om nu denna typ råkar få reda på att det är den typen i fråga, så då går jag och gräver ner mig, bara för att jag kan!

xoxo,

     Sessi.

När man sitter och ser på granen som är inne och beklädd, samt lyssnar på det svaga ljudet från ett änglaspel, så kan jag inte vara annat är stolt och nöjd över hur livet ser ut. Samtidigt är det så många faktorer som bidrar till de helt underbara känslorna som bara tvinnar inom mig. Att stå i skogen och lida när man stod och sågade ner granen var nog en av de bättre delarna. Trots att det värkte i armar och ben så var jag så glad och så stolt över mig själv, delvis för att jag lyckades på en rätt slät snittyta och för att jag inte tappade granen och hade sönder kvistarna, onödigt att säga att jag är rätt klumpig ibland. 

xoxo,

     Sessi.

P.S Flaggbandet ser bra ut där det är i granen.