Hur är det att förlora sitt första husdjur, sin första och äldsta vän och sin hela livstid? Trots att jag gått och gråtit över min äldsta vän sedan sjuan så var jag inte beredd, men är man det någonsin? Men det gör så ont att veta att pappa hade ansikte att vara glad och låtsas som ingenting hela morgonen tills han berättade. Glad påsk minsann. Dock slutar det ju inte där inte. Mamma och lilla maskinisten skulle komma till stugan idag och det man får höra när man sitter och sörjer bland allt damm är 'försök rycka upp dig tills dom kommer'. Jaså? Jag skall rycka upp mig när min vän gått bort, utan att jag visste om det. Om jag bara kunde åka tillbaka i tiden..

Får se ifall jag orkar låtsas en hel dag och ifall jag kan repa mig till tisdagen, annars vet jag inte vad jag skall ta mig till. Antar att det värsta som kan hända är att jag börjar gråta under prov tillfället..

xoxo, 

     Sessi.

Ja, då var det påsk igen och i år så var det så att säga min 'första' påsk. Första påsken på landet och första påsken med egentliga traditioner. Det vill säga:
     Skärtorsdag: Ha dåliga prioriteringar, handla dagen före låndfredagen, springa över halva stan och åka ned till stugan.
     Långfredag: Vakna sent, gå fram och tillbaka, laga Pasha, bli urskälld, hugga ved, tro att det är lördag och sova.
     Lördag: Vakna sent, hugga ved, såga ved, springa ärenden, sitta på en stenbrygga, uppfinna vassapinnar, vägra gå och lägga mig och i slutändan kommer jag ändå att plötsligt somna, vilket är så typiskt mig.

Det är min påsk såhär långt, vilket nu ser rätt magert ut när man har dragit det i den korta versionen. Men oberoende så har jag njutit av påsken hittills, trots motgångar, och hoppas att fortsättningen av påskhelgen skall vara lika ljuvlig som den gågna delen har varit! Men nu skall jag lägga huvudet på dynan innan jag somnar med pannan mot tangentbordet.

xoxo,

     Sessi.

Upp och ned, rånad på pengar och ett enda kaos här va?

     Pappa är sjuk, jag vet inte hur jag skall komma hem, farmor borde få sin post samt yxa, jag borde packa, läsa till prov, sluta plåga människor dagarna i ända och organisera mina dagar bättre.

Men ärligt sagt så är jag jätte dålig på att blogga. Varför? Svar: Ingen aning. Ibland flyter det bara på, medans andra gånger så blir det en jätte konstgjord känsla när jag försöker skriva en sammanhängande text, och det är därför som jag inte har bloggat på ett tag. Eller, det är en bov i dramat. En annan bov i dramat kallas för L-I-V-E-T. Ni vet, det där som alltid tycker att det skall dyka fram och ställa till med en massa problem för en? Precis det är bov i dramat här på enstaka frälsehemmet.

      Men på sistone har det inte hänt någonting, dvs. inget av super super värde eller sådant som jag inte känner för att skriva hit. That's so me. Förutom skyhöga telefonräkningar så antar jag att det mesta i livet är okej, skulle kunna vara lite finare väder och sådär, men man kan ju inte klaga på det stackars vädret hela tiden.  

Dock skall jag väl nu ta mig i kragen och gå med den där posten och yxan till farmor så att hon inte själv behöver hämta den. Så om någon verkligen behöver få tag på mig så nås jag på mobilen.

xoxo,

     Sessi.