Vad kan man bättre göra med en ledig dag om inte åka ned till stugan i ösregnet och sova bättre än man vanligtvis gör? Med andra ord så sitter jag och bunkrar mig på stugan och lever loppan, känns det som. Vi, pappa och jag, kom till stugan för vi skulle fixa det sista på brunnen och dessutom skulle vi gräva ned våra svartvinbärsbuskar på vår sida. De är nämligen nedgrävda på farmors sida. Annars så gör jag väl inget vettigt här egentligen. Läser klart böcker långt in på natten, sover länge och tycker att livet är härligt. För det är det. Livet på stugan är härligt, för här kan jag vara mig själv, den jag alltid vill vara. 

          En dag kvar i skolan och avslutning på lördag! Helt taggad inför det!

xoxo,

     Sessi.

Andra dagen på specialarbetet och mina handleder är helt jätte sjuka redan! Hur skall jag orka med någonting under veckoslutet? Men det värsta är väl att jag har typ hälften kvar att skriva så det är inte slut på smärta i de stackars handlederna, men som tur så har jag ganska bra flyt på skrivandet. Men med dålig tur så kan hela saken bli jätte konstig så att jag tvingas skriva om det... Hm.. Förhoppningsvis inte.

     Men känner mig ganska stolt då jag börjar skriva på femte kapitlet nu och det betyder att jag har ungefär bara hälften kvar! Hejja jag! Och på tal om det så måste jag ta och återvända till skrivandet av boken nu.

xoxo,

     Sessi.

På sistone har jag haft samvetskval, panikattacker och dylikt. Jag har sovit dåligt med sena kvällar och tidiga morgnar. Har ett specialarbete som närmar sig med fart och jag har inte skrivit ett vettigt ord då jag nu inte längre kan skriva den som jag ville skriva den. Ärligt sagt så undrar jag hur jag står ut, vad det är som får mig att gå framåt, dag efter dag. Men tack och lov finns det där, för annars vet jag inte vad som skulle bli av mig.

Ett mycket dåligt inlägg, men jag vill inte bara sitta och klaga...

xoxo,

     Sessi.