Jag bor i Finland, är finlandssvensk och stolt över mina rötter, men på sistone så har det givit mig en orsak att vara rädd. Rädd för den jag egentligen är.

Jag är 17 år gammal och det var nyligen riksdagsval i Finland. Vi har en väldigt konservativ regering för tillfället. Det betyder att uttryck så som "Suomessa puhutaan suomea" ( översättning: "I Finland talar man finska" ) och uttryck som säger att man skall åka tillbaka till sitt hemland blir vanligare och tydligare. Missförstå mig inte, det har alltid funnits de som öppet talat om det och snäst folk i ansiktet, men då man har röstat fram en riksdag som till majoriteten anser något i den här stilen, så blir man orolig.

För inte alltför länge sedan uttryckte sig en politiker, fritt översatt, såhär; "Jag har en dröm att avsluta mardrömmen vid namn mångkulturalism". Det väckte många tankar och personligen såg jag ingenting fel i det, för jag håller med till en viss del. Förutom att det tar slut i det skedet då vår egna kultur inte hotas av någon annan. Det fel jag ser i mångkulturism är det att vår egna kultur, våra seder, måste utplånas för att andra kulturer. Är det bara jag som tar upp seden från det ställe där jag är?

I dag läste jag en artikel om en finskt par som hade skuffat en sex-årig pojke, antagligen för att hans förälder och syster talade franska med honom. Officiellt så var det för att pojken inte kunde bete sig. Faktum är att alla barn, oberoende av språk, kön osv., skulle betett sig på samma sätt som den här lilla grabben, dvs. klättra upp på utskjutningen i ändan av kassabandet. 

           Efter en stund så började jag fundera; vad ifall jag var ensam ute och talade svenska? Skulle någon komma och säga till mig att sticka tillbaka hem till Sverige?

Faktum är ju, att jag inte kommer från Sverige, utan Finland. Stolt finlandssvenska. Mitt modersmål är svenska. Min finska är usel, men jag överlever med den. Jag är en Finländare, men ändå har jag fått höra att jag bör vara försiktig, rädd även. Min far har varit rädd för min skull, enkom av den orsaken att jag gick/cykla förbi ett finskt högstadium då jag ännu gick i högstadiet... Faktum är ju att jag aldrig fått höra att jag borde dra åt H* för att jag talar svenska, eller blivit hotad, men det finns kanske en orsak med tanke på den regering vi har i fyra år framåt.

Livet som en del av en minoritet kan vara bra, men för tillfället är det inte vackert. Trots att jag tvingas leva med en spökande tanke; "tänk om...", så är det värt att fortsätta vara den jag är. En stolt finlandssvenska.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag när jag kom hem från skolan hade jag en ordentlig huvudvärk. Det har jag fortfarande, men på något sätt är den dämpad. Dämpad under ytan av minnen, känslor. Jag råkade nämligen lyssna på P!nks 'perfect' och märkte att jag känner mig borttappad. ...

På sistone har jag spelat rätt mycket WoW, speciellt på min Warlock, som är min enda max lvl karaktär ( dvs. lvl 90 för min del ). Och det jag gör är sådant folk gjorde för 3-4 expansioner sedan. Jag ligger efter alla andra, och jag klarar inte av at...

Då jag stod och dekorerade Benjamin Ficusen med girlanger såhär i juletider, började jag ifrågasätta min mentala hälsa. Visst, julgranar, fönster osv. Men en Benjamin Ficus? Någonstans måste väl gränsen gå, och jag kan inte använda vår hunds bortgång...

Jaha, då är man på Houtskär tillsammans med andra hjälppisar och konfirmander. Vädret har hittills varit fint och bra och aktiviteterna har varit roliga att både leda och delta i. Idag gjorde jag dock bort mig, vi skulle ha ledarsamling och det fanns...

Idag är det då min födelsedag, hurra eller något. Sitter och känner mig aningen sur då jag sprungit två varv runt holmen för att hitta vår hund som rymt för andra gången. Hittade henne och nu är hon på husarrest tills mamma kommer från jobbet och häm...