suntra

Senaste inläggen

Av Sessi - 15 januari 2014 17:15

Jag har många gånger konstaterat att tiden går för snabbt, för det gör den verkligen! Har trivts jätte bra på min prao plats, och snart är det slut. Snart ser jag dem aldrig igen och sedan måste jag återgå till mitt normala liv som bara är tråkigt och enformigt. Men oberoende så tänker jag njuta av de här två sista dagarna jag har innan allt återgår till det jag borde vara van vid. Är det konstigt om man inte längre är van med det normala?


Men jag sitter ensam hemma och tycker att livet är skönt, eller inte, och försöker få rätsida på allting, dvs. saker som skall sys och mat som skall lagas. På tal om det sså skall jag småningom gå till köket och göra det. Ack du underbara liv som jag bara inte kan förstå mig på. Får hoppas att pappa är på bättre humör idag än vad han var igår.


xoxo

     Sessi.

Av Sessi - 8 januari 2014 18:37

Eller så sägs det, det som står i rubriken vill säga. Men jag tror at endel bilder ändå måste förklaras med ord till en viss del för att man skall förstå den från konstnärens synvinkel, fast oftast vill man ju ha egna uppfattningar om den. Som exempel kan jag ta den här bilden jag nyss blev klar med.


 


För det första så är det två människor, inte en människa och ett lik. Det skall föreställa mig och min bror, så som jag minns honom. Och för det andra, bakgrunden har absolut ingenting med hela saken att göra. Men för att gå in på det verkliga: Min bror har nyss på börjat att utföra sin värnplikt, och jag har inte sett honom sedan fredags då vi nu kvickt sa hejdå innan jag stack. Dagen då han åkte in fick jag inte ta farväl och jag satt och kände mig värdelös och tom hela kvällen. Det tog praktiskt taget en dag för det att gå om, en dag för mig att börja funktionera igen. 
     Jag och brorsan har nu aldrig varit speciellt snälla med varandra, men det är ändå alltid jag och han som tar varandras sidor när det ser som mörkast ut. Det är alltid han som lova att beskydda mig, det är alltid han som tröstar mig då jag och han bråkat. We are partners in crime, för att säga det enkelt. Jag har tänkt på honom under alla timmar och ibland har jag mått sämre för det, då faktum är att jag saknar honom otroligt mycket. Är van med att han sitter på sitt rum och finns där när jag behöver någon att tala med. Nu är det bara jag kvar. 

     Dessutom har jag fått min bror att se ut om en kvinna på bilden och min skuggning är en aningen upp åt peppars, men som sagt. Min bror är puts väck och jag sitter och försöker tänka på honom så mycket som möjligt, positiva saker vill säga. Undrar vad han säger när han ser den..?


xoxo,

     Sessi.

Av Sessi - 7 januari 2014 18:42

Som rubriken säger så känns det som om jag kommit över värsta chocken, det att jag är den enda ensam hemma tillsammans med mina föräldrar, samt katten och hundarna. Brorsan kommer hem 17 och åker tillbaka den 20, rätt tidigt må jag säga, dessutom kommer jag ju inte hinna se honom då jag som vanligt kommer åka ned till stugan på fredagen. Nå väl, det finns ingenting jag kan göra åt saken, utan att någon får lida för det. 


Praon går otroligt bra. Trodde att jag skulle hamna hos ett gäng huliganer, men de är helt snälla och plågar mig inte alltför mycket. För någon som missat, eller högst troligt så har alla missat, så praoar jag på min förra lågstadieskola och i och med det så har jag tystnadsplikt angående var som händer under mina prao dagar, så jag kan inte säga så mycket. Kanske lite nämna hur det gått och det faktum att det fortfarande är samma uppgifter som jag hade då jag gick där i skolan.


Och dessutom kom jag precis på att jag inte alls borde sitta vid datorn och hålla på med en massa onödigt, det vill säga att jag sitter och spelar en massa spel ( nej, inte Candy Crush Saga ), utan jag borde fundera på en artikel jag borde ha färdig till och med den 24... Det är ju inte alltid bra att lämna allt i sista sekund. Dessutom skulle jag kunna börja fundera på alla prao rapporter som bör skrivas... Ehm, ja... Jag tror att det var bra för idag, dags att börja tänka på lite nyttiga saker också.


xoxo,

    Sessi.

Av Sessi - 6 januari 2014 17:04

Ibland känns det som om jag är övergiven, ibland mer och ibland mindre. För tillfället känner jag mig ytterst övergiven. Brorsan är borta, kommer inte se honom på länge. Han klippte av sitt hår, vilket inte kom som en chock men det deltar ändå i känslan av att vara övergiven. Och nu sitter jag och överväger på att göra något radikalt. Jag är inte helt frisk. Jag är svag och övergiven. Och jag som gått och trott att jag är stark. Snacka om en massa skit som mitt huvud varit fyllt av. Jag tror att det skulle göra gott med antingen en ner grävning eller en god natts sömn.


xoxo, 

     Sessi.

Av Sessi - 2 januari 2014 17:33

Det känns som om hela dagen har, nästan, gått åt skogen. Inte nog med att jag tycker att jag gjorde bort mig så sitter jag nu med huvudvärk och försöker få ihop en vettig text angående studieteknik, som inte blev populär i pappas öron när jag frågade hur jag kan få den intressant. Jobbigt när min master mind säger att ingen skulle vara intresserad av att läsa en sådant text. Jag skulle definitivt, ifall jag nu inte själv sitter och skriver den. Och imorgon är det då dags att ta sig an en två veckors prao, undrar hur det skall gå?


Nå väl, det finns även positiva saker om skoldagen, som att jag var till biblioteket, i skolan och stads, och lånade böcker. Kom bara hem med åtta stycken, dubbelt fler än vad jag borde fått låna som max. Vad skall man göra då det inte finns någon som stoppar en när man går in i biblioteket? Men i varje fall så piggade det upp mitt humör en aning och jag har redan börjat läsa på en av böckerna, räknade nämligen att två böcker per vecka borde bli rätt passligt. 

      Och här i samma veva skall jag medge att visst, jag lånade tre av böckerna endast för att de hade så vackra sidor. You're looking at a bookaholic. Eller har jag rät att kalla mig själv det?


xoxo,

     Sessi.

Av Sessi - 1 januari 2014 00:00

40 minuter in på det nya året och jag känner mig pigg och kry! Blev inte så ensam som jag först tänkte mig, utan vi blev hela familjen. Eller ja, en halv timme i tolv kom mamma hem från jobbet. Dagen har tillbringats som sagt med familjen, kortspel och lite gammalt hederligt 'kasta gris' och 'kimble'. Och vid tolv slaget stod vi alla ute och såg på raketer.

     Vi skjuter inga egna raketer eftersom vi anser att det är onödigt att sätta ned så mycket pengar på det för att sedan se dem åka upp i luften och förvandlas till rök och stoff. Men tog lite bilder och de är ungefär lika 'bra' som de jag tog förra året. Med andra ord skulle de behöva professionell hjälp och ett mirakel för att bli acceptabla i andras ögon.


     


Men Gott Nytt År till er allesammans!


xoxo,

     Sessi.


P.S Vi lekte förstås med sprakastickor, aka. tomtebloss.

Creepy bild på min dumbkopf

 

Av Sessi - 29 december 2013 22:53

Sitter fortfarande på stugan, men nu har jag bytt sällskap. Har lyckats övertala min pappa till att jag fick ta med ett par vänner till stugan och nu är vi här, utan några större problem. Jag vet inte riktigt om det var en bra idé, men jag är glad. Otroligt glad! Det är så att säga första gången som någon annan än släkt eller byggare är här, så det är lite spännande. Första gången är ju alltid det lilla extra! 
     På tal om saker så märker jag hur mycket jag faktiskt älskar att vara på stugan. Friden och tystnaden är helt i egen klass, helt unikt. Tror inte att jag någonsin kommer att kunna sluta komma hit. Och man kan ju fråga sig hur ett liv på en holme kan vara så lockande? Jag kan ge er svaret: Det är det inte. Man antingen föds till det eller också inte. Det är i alla fall vad jag anser om saken. Men nu skall jag ta och sätta mig ned med en bok fastklistrad i händerna på mig och hoppas på att jag rätt tidigt kan sätta den ifrån mig.


xoxo,

     Sessi.

Av Sessi - 25 december 2013 17:50

Ibland får jag känslan av att klockan skulle stå stilla, vägra att röra sig. Tänk om det är så? Vad skulle egentligen hända om tiden skulle stanna, men alla människor skulle fortsätta leva? Skulle man åldras, eller skulle varje dag se ut som den gjorde då tiden stannade? Imorgon är det 'depparedagen' eller så var det idag det var 'depparedagen'? ( OBS!! Detta är ett skämt jag läste i en bok med pappa ).

     Men jag kan säga att tiden har inte stannat, det bara känns så. Men julmaten smakade förväntasvärt bra idag, till skillnad från igår då stämningen var sträv och allt var lite tvingat. Får hoppas att det hålls bra det sista av året! Var har ni tänkt göra resten av året?


     Själv kommer jag sitta på stugan och tycka att livet är trevligt. Med andra ord rymmer jag till min fristad tills plikten kallar igen.


xoxo,

    Sessi.


P.S Försök inte parera ett barn skalle med pannan, det slutar med svullnad och möjliga blåmärken.

Skapa flashcards