Som rubriken säger så är Julen faktiskt här, trots att det inte riktigt känns så ( i alla fall inte hemma i stan inte )! Dagen skall firas med lite sista preparations och sedan lugnet i kyrkan tillsammans med pappa och farmor och efter det skall vi gå till gravarna.  Sedan följer middagen och klapparna. Sedan rymmer som sagt jag och pappa till stugan, därifrån jag skall ro för att uträtta mina stordåd med att färga en katt lila. 

Ha en skön Julhelg!

xoxo,

     Sessi.

En känsla som är rätt läskig och aningen nedstämmande. Det är rädsla det, gott folk. Jag kan medge att jag är aningen lättskrämd och tar rätt enkelt illa upp, speciellt ifall någon höjer rösten åt mig. I den sekunden tystnar jag och tiger. Inte av respekt, utan av rädsla. Och fastän ingen skriker eller höjer rösten direkt åt mig så blir jag ändå rädd. För vad vet jag inte. Det bara finns där. Men tystnaden efter att någon höjt rösten är värst. Man hör inte ett ljud, möjligen ljudet av sin egen andning eller också tangenterna då man sitter och försöker vara diskret med sitt knapprande på datorn.

     Men rädslan efter en skräckfilm är värst. Det värsta bland det värsta. Alla mardröms scenarion sitter fast i näthinnan på mig och vägrar att försvinna. Jag har fortfarande mardrömmar om en film som jag såg när jag var där kring 6 år gammal, och jag är 15½ i skrivande stund. Lättskrämd? Tror jag nämnde det här tidigare.

Vad får er att bli rädda? Något lite mer allvarligt än en film?

xoxo,

     Sessi.

Då kan Julen börja. Har idag ssprungit fram och tillbaka i butikerna och fått ont i både händer, fötter och hjärnceller. Tror att hälften av dem dog ( hoppas att det inte innebär att jag inte borde kunna skriva ) bara för att vi blev tvugna att verkligen springa fram och tillbaka. Men nu när springandet är över så kan jag äntligen sätta mig ned och känna hur trött jag egentligen är! Nåja, det är inte konstigt då jag de senaste nätterna suttit lite väl sent uppe av olika skäl, ett av dem det enkla skälet att jag inte kännt mig trött.

      Tips inför Julen: Ta det lugnt. Julen exsisterar inte för att man skall stressa ihjäl sig ( så vitt jag vet ).

Julen skall jag fira tillsammans med mig familj ( dvs, 24 är i i stan och sedan sticker jag och pappa ned till stugan och kommer endast upp på julmiddag hos farfar den 26 och efter det är vi på stugan till och med 29, då vi visar oss för omvärlden igen. Visserligen sticker jag nnästan direkt ner till stugan tillsammans med mina kompisar 29, i varje fall som det är planerat nu, och så kommer vi passligt till stan igen för fyrverkerier, dvs. 31. Kanske jag får hålla min titel som holmtönt?

xoxo,

     Sessi.

Nu har julen stigit mig så mycket i hjärnan att jag faktiskt sitter och lägger ner tid på att laga en juldesign till bloggen. Och jag som tyckte att ag sa någon gång att jag skulle ha samma design hela nian... Då vet vi att jag inte lyckades, haha. I varje fall så har jag det trevligt för mig själv då jag får sitta och hålla ett litet vakande öga på julskinkan som är i ugnen samtidigt som jag då sitter och fixar med designen. Inte nog med det så har jagg dessutom nöjet att sitta och lyssna på julmusik och känna doften av äkta gran istället för att sitta och se på den stackars plasticus granus som vi haft i ett par år nu ( dvs, en plast gran ) i stan-hemma. 

     Annars har det inte hänt något speciellt extra, förutom att vi fick strömmen kopplad till tvättutrummet på stugan så nu ser man någonting och behöver inte ha en massa sladdar och grejer för att få belysning. Dock ble spisluckorna otvättade... Nåja, it only adds to the charm.

xoxo,

    Sessi.

Jag skrämmer mig själv av mycket konstiga skäl. Visserligen gör jag inte sådär konkret, utan det är mer som att jag får reda på saker som får mig att vilja dra för alla gardiner och gömma mig under sängen. Råkade nyss få ( kanske ) reda på att en typ ( kanske ) bor rätt nära där jag befinner mig just nu. Endast fyra km fågelvägen. Kanske det skulle vara bäst ifall jag bara höll mig att läsa böcker i fortsättningen och sluta vara så nyfiken? Och om nu denna typ råkar få reda på att det är den typen i fråga, så då går jag och gräver ner mig, bara för att jag kan!

xoxo,

     Sessi.

När man sitter och ser på granen som är inne och beklädd, samt lyssnar på det svaga ljudet från ett änglaspel, så kan jag inte vara annat är stolt och nöjd över hur livet ser ut. Samtidigt är det så många faktorer som bidrar till de helt underbara känslorna som bara tvinnar inom mig. Att stå i skogen och lida när man stod och sågade ner granen var nog en av de bättre delarna. Trots att det värkte i armar och ben så var jag så glad och så stolt över mig själv, delvis för att jag lyckades på en rätt slät snittyta och för att jag inte tappade granen och hade sönder kvistarna, onödigt att säga att jag är rätt klumpig ibland. 

xoxo,

     Sessi.

P.S Flaggbandet ser bra ut där det är i granen.

Idag var det julfest i skolan och den var väl rätt lam, men stämningen vid lucia var helt underbar och man måste ju medge att det var awesome när vi vann tävlingen 'veckans frågor' och Bicca från min klass fick ett stipendium inom matematik! Nåja, vi såg ett skådespel av draman och musikgruppen. Efter det gick alla nior och hälften av åttorna till gymnastiksalen och dansade ( vilket resulterade i att jag blev väldigt irriterad då de lärt ut på fel sätt, de = gymnastiklärarna ). Så åt vi lunch, vilket var jullgröt som var lite smaklös, men med tillräckligt kanel och socker så blev det bra, dessutom får man ju precis alla proteiner och vitaminer från det. Och sedan satt vi en hel awesome halv timme och talade med alla i klassen och gjorde allt möjligt ( som tur nämndes inga inside jokes så att min klassföreståndare hörde ). 

Tusen, tusen tack för det här halv året, 9c!

( Nej, den har inte alls tagit en tur till gimp )

xoxo,

     Sessi.

Läget? Bra? Okej, adjö!

     Okej, kanske jag skall försöka hålla mig till ämnet. Idag var jag på UV och träffade mycket trevliga människor där ( bekanta, obviously ) och hade det helt trevligt. Visserligen stod jag det mesta av tiden vid en väg och lekte med ord, spillde mina tankar där. Men det är inte det som jag vill koncentrera mig på nu. Det jag vill koncentrera mig på är: 

     - Where's my julkänsla!?

Trots att jag gjort allt jag tidigare gjort, så har jag ingen som helst julkänsla och det stör mig. Kan det bero på att jag känner mig så kluven mellan 'hemma-stan' och 'hemma-stugan'? På stugan har vi praktiskt taget gjort allt för att förbereda oss inför julen och hemma har vi precis satt upp de nödvändigaste dekorationerna i fönstren. Jag saknar den här härliga julkänslan. Jag vill rymma, rymma till min fristad. Min fristad där ingen annan än mitt äkta jag exsisterar. Det jag som är glad, det jag som gör allt jag vanligen inte gör. 

So, my dearest julkänsla... Come back to me, will you?

xoxo,

     Sessi.