Detta är en novell som är baserad på en dröm som jag drömde en gång. Något som verkligen är min värsta mardröm. Jag kommer inte skriva hela den så jag skriver det som jag tycker är värt att skriva för tillfället. : )
________________________________________________________________________

Jag huttrade till när jag kände den svala vindpusten mot mina bara armar, innan jag kollade omkring, i hopp om att få se Malin, min bästa vän innan jag åkte.  Jag skulle nästa dag åka till mitt nya hemland. Mina föräldrar hade kommit överrens om att vi skulle flytta till Japan, delvis för att min faster bodde där. En annan del av sanningen var att de hoppades att jag skulle spendera mer tid på läxorna. Jag huttrade till vid en till vindpust vid mina armar och nyste. Direkt efter det hörde jag bekanta fotsteg.
"Mia..." tänkte jag och drog den tunna jackan på mig. Mia dök strax efter det upp bakom hörnet. Trots att vinden var väldigt kall nu, så visste jag att Mia hade fällt många tårar.
- Hej... Mia, sa jag en aning försiktigt och såg på Mia's rödgråtna ansikte. Jag stod där tyst en stund i det kalla vädret och väntade på att Mia skulle svara, men hon förblev tyst. 
- Mia? frågade jag oroligt och gäll röst, till lika som jag av ren vanhet tog några steg närmare henne och sträckte fram handen för att röra henne. Mia's hand sköt snabbt upp och slog undan min kalla hand.
- Rör mig inte, viskade hon i en snyftning. Jag såg oförstående på Malin medan jag kände hur luften blev kallare, och auran kring Mia värkade bestå av hat, sorg och saknad.
- Vad har det hänt, Mia? frågade jag och såg med samma oförstående blick på henne. Mia snyftade och såg på mig med sina ögon.
- Skall du verkligen åka? viskade hon och bet sig i läppen för att inte den inte skulle börja darra. Min blick var fortfarande oförstående men även ordlös riktad på Mia. Jag stod där en stund i tystnad och bara såg på henne innan jag nickade långsamt. Tårarna började direkt rinna nerför Mia's kinder och Mia tog stegen närmare mig och kramade om mig. Jag blev kall inombords och började nästan frysa ännu mer.
_____________________________________________________________________
Mer kommer nog om någon vecka eller så : )

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag bor i Finland, är finlandssvensk och stolt över mina rötter, men på sistone så har det givit mig en orsak att vara rädd. Rädd för den jag egentligen är.   Jag är 17 år gammal och det var nyligen riksdagsval i Finland. Vi har en väldigt konser...

Idag när jag kom hem från skolan hade jag en ordentlig huvudvärk. Det har jag fortfarande, men på något sätt är den dämpad. Dämpad under ytan av minnen, känslor. Jag råkade nämligen lyssna på P!nks 'perfect' och märkte att jag känner mig borttappad. ...

På sistone har jag spelat rätt mycket WoW, speciellt på min Warlock, som är min enda max lvl karaktär ( dvs. lvl 90 för min del ). Och det jag gör är sådant folk gjorde för 3-4 expansioner sedan. Jag ligger efter alla andra, och jag klarar inte av at...

Då jag stod och dekorerade Benjamin Ficusen med girlanger såhär i juletider, började jag ifrågasätta min mentala hälsa. Visst, julgranar, fönster osv. Men en Benjamin Ficus? Någonstans måste väl gränsen gå, och jag kan inte använda vår hunds bortgång...

Jaha, då är man på Houtskär tillsammans med andra hjälppisar och konfirmander. Vädret har hittills varit fint och bra och aktiviteterna har varit roliga att både leda och delta i. Idag gjorde jag dock bort mig, vi skulle ha ledarsamling och det fanns...