Direktlänk till inlägg 1 september 2010
Dagbok, jag märkte idag hur mycket otur jag har egentligen... Först var det Tobias... Då var vi ihop men det var ingenting egentligen. Han sårade mig, delvis förstörde min bästis allting också. Sedan... Precis innan det blev skollov, så var det Kevin. Ett kärleksbrev och det gick runt i hela klassen. Allting blev totalt kvaddat. Värst av allt... Brevet blev delat i bitar och delarna delades ut bland killarna i klassen. Och nu... Nu... Nu är det Gusten. Idag så höll jag på att bli försenad från skolan, när jag kom till skolan ( i tid ) så väntade en "vacker" överraskning på mig. En liten nyhet. Det visade att jag slösar bort 1 helt år på att dagdrömma, önska och hoppats på någonting, nu kom allting fram. Gusten har aldrig varit ens intresserad av mig, kommar aldrig vara. Han gillar istället mig nya kompis ( jag som visste det! Jag var så toppsäker på det hela tiden... ) Amanda. Allting känns bara så... Hemskt. Jag är förkrossad, Amanda blev otroligt orolig för mig, det är uppenbarligt att hon inte gillar honom, men ändå. Hela dagen, hela 7 timmar långa dagen så såg jag inte på honom, talade inte med honom, tänkte inte ens på honom! Livet bara föll samman. För att kunna göra det enklare för mig så på rasterna gick jag bredvid de andra med mitt paraply uppfält och en bok i handen. Jag stirrade på en bild i boken, rast in och rast ut. Och jag var nogrann med att stå med ryggen till Gusten ( egentligen vill jag inte nämna hans namn... ) . Imorgon är det klassresa. Hur skall jag lyckas att inte bryta ihop eller någonting sådant? Alla kommer tro jag är en ynklig stackare som inte kan ta hand om sig själv. Så är det alltid. Minnena bara borrar upp sig inom mig när jag tänker på det som hände idag... Gamla minnen... Hemska minnen... Vet inte om jag orkar ens se på världen som den är mera... Hur kommer allt sluta? Kommer det sluta med ett lyckligt och ett olyckligt slut? Eller slutar det med att jag inte orkar mer med livet och gör det kort för mig?
Jag bor i Finland, är finlandssvensk och stolt över mina rötter, men på sistone så har det givit mig en orsak att vara rädd. Rädd för den jag egentligen är. Jag är 17 år gammal och det var nyligen riksdagsval i Finland. Vi har en väldigt konser...
Idag när jag kom hem från skolan hade jag en ordentlig huvudvärk. Det har jag fortfarande, men på något sätt är den dämpad. Dämpad under ytan av minnen, känslor. Jag råkade nämligen lyssna på P!nks 'perfect' och märkte att jag känner mig borttappad. ...
På sistone har jag spelat rätt mycket WoW, speciellt på min Warlock, som är min enda max lvl karaktär ( dvs. lvl 90 för min del ). Och det jag gör är sådant folk gjorde för 3-4 expansioner sedan. Jag ligger efter alla andra, och jag klarar inte av at...
Då jag stod och dekorerade Benjamin Ficusen med girlanger såhär i juletider, började jag ifrågasätta min mentala hälsa. Visst, julgranar, fönster osv. Men en Benjamin Ficus? Någonstans måste väl gränsen gå, och jag kan inte använda vår hunds bortgång...
Jaha, då är man på Houtskär tillsammans med andra hjälppisar och konfirmander. Vädret har hittills varit fint och bra och aktiviteterna har varit roliga att både leda och delta i. Idag gjorde jag dock bort mig, vi skulle ha ledarsamling och det fanns...