Boktjuven är en lång bok på nästan 600 sidor och det enda jag fann intressant i den var då huvudpesonen led som mest. 

     Jag lånade boken från biblioteket av en slump då den låg framme. Jag såg inte att författaren var Markus Zusak, förräns jag var hemma. Och jag har tidigare läst hans böcke och gillat dem, men... Den här föll inte inom samma kategori, men nästan.

Boktjuven handla om den unga flickan Liesel som kommer till sin fosterfamilj i Nazityskland där hon växer upp som en boktjuv. Det vill säga att hon stjäl böcke då hon få chansen till det och samtidigt bekantar hon sig med barnen i hennes kvarte, Himmelstrasse. Och hela tiden beskrivs hon ur Dödens synvinkel, men genom sina egna ord då Döden hittat hennes memoarer över hennes barndom. Du kan inte se bort då Döden är berättaren.

Först, boken är skriven i tredje person, men den kan vara rätt tung att läsa. Den föll inte mig riktigt i smaken först, men det gick. Och min favorit del var som sagt när hon led mest. Dock måste jag medge att ögonen nog tårades alltid nu och då. Har inte så mycket att skriva mer då jag redan inledde inlägget med att medge hur jag känner över boken.

xoxo,

   Sessi.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag bor i Finland, är finlandssvensk och stolt över mina rötter, men på sistone så har det givit mig en orsak att vara rädd. Rädd för den jag egentligen är.   Jag är 17 år gammal och det var nyligen riksdagsval i Finland. Vi har en väldigt konser...

Idag när jag kom hem från skolan hade jag en ordentlig huvudvärk. Det har jag fortfarande, men på något sätt är den dämpad. Dämpad under ytan av minnen, känslor. Jag råkade nämligen lyssna på P!nks 'perfect' och märkte att jag känner mig borttappad. ...

På sistone har jag spelat rätt mycket WoW, speciellt på min Warlock, som är min enda max lvl karaktär ( dvs. lvl 90 för min del ). Och det jag gör är sådant folk gjorde för 3-4 expansioner sedan. Jag ligger efter alla andra, och jag klarar inte av at...

Då jag stod och dekorerade Benjamin Ficusen med girlanger såhär i juletider, började jag ifrågasätta min mentala hälsa. Visst, julgranar, fönster osv. Men en Benjamin Ficus? Någonstans måste väl gränsen gå, och jag kan inte använda vår hunds bortgång...

Jaha, då är man på Houtskär tillsammans med andra hjälppisar och konfirmander. Vädret har hittills varit fint och bra och aktiviteterna har varit roliga att både leda och delta i. Idag gjorde jag dock bort mig, vi skulle ha ledarsamling och det fanns...