En känsla som är rätt läskig och aningen nedstämmande. Det är rädsla det, gott folk. Jag kan medge att jag är aningen lättskrämd och tar rätt enkelt illa upp, speciellt ifall någon höjer rösten åt mig. I den sekunden tystnar jag och tiger. Inte av respekt, utan av rädsla. Och fastän ingen skriker eller höjer rösten direkt åt mig så blir jag ändå rädd. För vad vet jag inte. Det bara finns där. Men tystnaden efter att någon höjt rösten är värst. Man hör inte ett ljud, möjligen ljudet av sin egen andning eller också tangenterna då man sitter och försöker vara diskret med sitt knapprande på datorn.

     Men rädslan efter en skräckfilm är värst. Det värsta bland det värsta. Alla mardröms scenarion sitter fast i näthinnan på mig och vägrar att försvinna. Jag har fortfarande mardrömmar om en film som jag såg när jag var där kring 6 år gammal, och jag är 15½ i skrivande stund. Lättskrämd? Tror jag nämnde det här tidigare.

Vad får er att bli rädda? Något lite mer allvarligt än en film?

xoxo,

     Sessi.

 

Robert Ekström

24 december 2013 00:50

Beror helt på vad det är för film :) om den är riktigt skrämade och det är mörkt när du ser den så då är det svårt att sova.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag bor i Finland, är finlandssvensk och stolt över mina rötter, men på sistone så har det givit mig en orsak att vara rädd. Rädd för den jag egentligen är.   Jag är 17 år gammal och det var nyligen riksdagsval i Finland. Vi har en väldigt konser...

Idag när jag kom hem från skolan hade jag en ordentlig huvudvärk. Det har jag fortfarande, men på något sätt är den dämpad. Dämpad under ytan av minnen, känslor. Jag råkade nämligen lyssna på P!nks 'perfect' och märkte att jag känner mig borttappad. ...

På sistone har jag spelat rätt mycket WoW, speciellt på min Warlock, som är min enda max lvl karaktär ( dvs. lvl 90 för min del ). Och det jag gör är sådant folk gjorde för 3-4 expansioner sedan. Jag ligger efter alla andra, och jag klarar inte av at...

Då jag stod och dekorerade Benjamin Ficusen med girlanger såhär i juletider, började jag ifrågasätta min mentala hälsa. Visst, julgranar, fönster osv. Men en Benjamin Ficus? Någonstans måste väl gränsen gå, och jag kan inte använda vår hunds bortgång...

Jaha, då är man på Houtskär tillsammans med andra hjälppisar och konfirmander. Vädret har hittills varit fint och bra och aktiviteterna har varit roliga att både leda och delta i. Idag gjorde jag dock bort mig, vi skulle ha ledarsamling och det fanns...