För att jag är ärlig och för att någon bör få ett svar, eller ens något som borde likna en förklaring. Borde jag även varna för ett väldigt klumpigt och tafatt inlägg? Och jag antar att det är dags att vara ärlig efter att i två timmar suttit och stirrat på en tom ruta...

Var borde man egentligen börja? Vid början, ja, men var är början egentligen? Det vet jag inte och jag är för feg för att fråga den andra personen ifråga angående saken. Men vi börjar väl där det började för min del. Jag började lära känna en person lite innan jul och som min lilla hemlighet hela livet är, så trivdes, fortfarande också, jag med att tala med denna person. Jätte mycket. Faktiskt så mycket att en grå dag blev full av färger bara av att denna person svarade ifall jag skickade ett 'hej'.

          Och nu här i förra veckan fick jag höra något jag aldrig tänkt att jag skulle få höra, men samtidigt fick det mig helt enkelt att tappa fästet om de murar jag så omsorgsfullt byggt åt mig. Jag har ett hemskt sätt att skämta om allt, för det är den jag är utåt. Det är den mask jag drar på mig varje morgon jag stiger genom ytterdörren. Men just detta hemska sätt jag har, ställer till det för mig när jag bör vara ärlig och tala om mina känslor med människor. Det är någonting jag inte är van vid, inte nu längre, därför existera den där muren. 

          Jag vill känna samma för den här personen, men jag är rädd. Rädd för att släppa in andra i mitt liv och slutligen ändå såra dem.

Detta inlägg är något jag kommer ångra fem minuter efter att jag lägger upp det. Och sedan kommer jag försvinna från hela jordklotet. That's just who I am. 

xoxo,

     Sessi.

Och P.S jag förstår inte hur denna person står ut med mig.
P.S2 Jag tror inte att det här hjälpte någon egentligen.

OPTIONAL READING:

Först så varnar jag för upprepningar och en massa tafatta meningar. Och för det andra så vill jag be om ursäkt till denna person detta riktar sig till. Tänker inte nämna namn, så ifall den här personen inte känne igen sig, så är jag doomed. For real. Jag har betett mig som världens hemskaste person och jag förstår inte hur du har stått ut att tala med mig i freaking sju timmar varje dag, trots att jag spelar vidare på att inte låtsas om någonting!? Sanningen är att jag vill lära känna dig bättre och jag vill stå dig nära, men som jag har konstaterat så är jag livrädd att tala om mina känslor för andra än mig själv och jag är som sagt super confused och super socialt awkward i alla situationer och då tar jag då till min mask som då är en del av min personlighet, så att säga. If it makes sense. Och en fråga, som jag egentligen inte förtjänar svar på: Can it work if I work hard enough and you wait for me?

 

M

21 februari 2014 13:36

Jag har tänkt ganska mycket på hur jag skall skriva det här, kom nu inte på något perfekt sätt, men hoppas att det duger :)
I can wait for you, jag har ju inte bråttom, inte far jag ju bort på länge och det är inte så farligt om du är socialt awkward för det är jag med, åtminstone enligt mig. Jag tycker att det är en jätte fin idé att lära känna varandra bättre, så jag går helt 100% med på det, inte bara 99.9% men en hel 100%. Men, gå sen inte och gräv ner dig och du skall inte heller fara till mars, du skall stanna på jordens yta. Men att stå ut med dig, är inte svårt, för du är en helt underbar person att stå ut med, det finns inte någon annan jag skulle hellre vilja prata med en dig. :)
P.S tänkte vara lite mer personlig med namnet nu :)
P.S2 kan ta en stund före jag får ner hela min namn mur

Sessi

23 februari 2014 19:13

Det tog mig tre gånger att läsa igenom, en omgång av super glädje och tre dagar att svara. Jag är otroligt glad över att du alls svarade, gick nämligen omkring och trodde att du plötsligt skulle börja ignorera mig, som den paranoida människa jag är. Men, men... Ja :) *awkward Sessi*

 

M

24 februari 2014 23:34

Du är nu den sista personen jag skulle ignorera :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag bor i Finland, är finlandssvensk och stolt över mina rötter, men på sistone så har det givit mig en orsak att vara rädd. Rädd för den jag egentligen är.   Jag är 17 år gammal och det var nyligen riksdagsval i Finland. Vi har en väldigt konser...

Idag när jag kom hem från skolan hade jag en ordentlig huvudvärk. Det har jag fortfarande, men på något sätt är den dämpad. Dämpad under ytan av minnen, känslor. Jag råkade nämligen lyssna på P!nks 'perfect' och märkte att jag känner mig borttappad. ...

På sistone har jag spelat rätt mycket WoW, speciellt på min Warlock, som är min enda max lvl karaktär ( dvs. lvl 90 för min del ). Och det jag gör är sådant folk gjorde för 3-4 expansioner sedan. Jag ligger efter alla andra, och jag klarar inte av at...

Då jag stod och dekorerade Benjamin Ficusen med girlanger såhär i juletider, började jag ifrågasätta min mentala hälsa. Visst, julgranar, fönster osv. Men en Benjamin Ficus? Någonstans måste väl gränsen gå, och jag kan inte använda vår hunds bortgång...

Jaha, då är man på Houtskär tillsammans med andra hjälppisar och konfirmander. Vädret har hittills varit fint och bra och aktiviteterna har varit roliga att både leda och delta i. Idag gjorde jag dock bort mig, vi skulle ha ledarsamling och det fanns...