Inom de flesta ämnen jag diskuterar, läser och forskar i så märker jag enkelt att desto mer jag vet, så desto mindre vet jag egentligen. Människor jag tror att jag känner berättar någonting för mig och jag vet ännu mindre om dem, förstår dem mindre och nu börjar det sakta gnaga sönder mig. I mina desperata försök försöker jag förstå allting som sägs till mig eller som läggs framför mig, men kan det faktiskt vara menngen att man inte skall förstå allting? Men var sätter det isåfall mig, jag som baserar mina dagar på att förstå varför? Ibland bör man kanske bara lägga ned och hoppas på att sedan kunna gå vidare. Och på tal om det... Skäms över mig själv och vad jag gjort. Aldrig igen.

xoxo,

     Sessi.

 

M

11 mars 2014 19:54

Inte kan man ju veta allt, det är dumt att man inte kan men så är det. Så du behöver nog inte oroa dig över att du måste veta allt, det tar sin tid att lära sig de viktigaste sakerna och det är ju redan bra om man kan det :)
Och vad har du nu riktigt gjort för hemskt som du skäms över? :O

Sessi

12 mars 2014 15:16

Varför säger du alltid en massa smarta saker..? :)
Och det 'hemska' är väl att jag bröt ett löfte jag gett mig själv, vilket inte är så snyggt gjort.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag bor i Finland, är finlandssvensk och stolt över mina rötter, men på sistone så har det givit mig en orsak att vara rädd. Rädd för den jag egentligen är.   Jag är 17 år gammal och det var nyligen riksdagsval i Finland. Vi har en väldigt konser...

Idag när jag kom hem från skolan hade jag en ordentlig huvudvärk. Det har jag fortfarande, men på något sätt är den dämpad. Dämpad under ytan av minnen, känslor. Jag råkade nämligen lyssna på P!nks 'perfect' och märkte att jag känner mig borttappad. ...

På sistone har jag spelat rätt mycket WoW, speciellt på min Warlock, som är min enda max lvl karaktär ( dvs. lvl 90 för min del ). Och det jag gör är sådant folk gjorde för 3-4 expansioner sedan. Jag ligger efter alla andra, och jag klarar inte av at...

Då jag stod och dekorerade Benjamin Ficusen med girlanger såhär i juletider, började jag ifrågasätta min mentala hälsa. Visst, julgranar, fönster osv. Men en Benjamin Ficus? Någonstans måste väl gränsen gå, och jag kan inte använda vår hunds bortgång...

Jaha, då är man på Houtskär tillsammans med andra hjälppisar och konfirmander. Vädret har hittills varit fint och bra och aktiviteterna har varit roliga att både leda och delta i. Idag gjorde jag dock bort mig, vi skulle ha ledarsamling och det fanns...