Dagbok, jag har haft det en aning tråkigt och inget att egentligen vilja skriva om. Men, ja... Ibland undrar jag då verkligen ifall alla vill mitt bästa och så... Vilket jag nästan inte tror att de vill...  Men, men... Nu tänker jag ladda upp bilder ; D   Bilden är från när jag och min familj var hos farmor och tvättade mattor. Jag hade tråkigt som vanligt och råkade ha kameran i handen och tog bild. Själv älskar jag den här bilden : )   Den här tog jag hemma när jag såg att den hade slagit ut ordentligt. I år så har det varit dåligt med blommor i den rabatten. Första blomman : )  

Och detta är då en bild på mig med en vacker morgon frisyr : P Hade inte ens rört den innan jag tog foto på det ; ) Själv är jag otroligt nöjd med bilden <3 Jag har inga fler kort egentligen så... Men idag ska det bli fotografi dag : P Så du kan förvänta dig fotografin inom kort dagbok <3

Dagbok, ibland undrar jag om jag är riktigt klok... Jag tänker ställa upp i en novell-tävling med en korkad novell som jag försöker skriva. Borde jag kanske tänka riktigt, riktigt nogrannt innan jag skickar in den? Ja, jag tror det. Men ja... Jag kanske skriver olika och ber folk läsa och ge betyg för dem. Den jag nu håller på att skriva heter "Min värsta mardröm", och den handlar om mig och sis. I novellen skall jag ta mitt sista avsked med sis dagen före jag skall stiga på flyget till Japan, dit jag flyttar. Sis gråter och känner sig desperat, vill att jag stannar kvar. Jag kan jue inte påvärka det. Mina föräldrar tror jag pluggar bättre i Japan än i Finland och därför flyttar vi dit. Sis blir sedan så arg på mig att hon avslöjar de lögner som gått bakom ryggen på mig. Jag blir krossad och bönfaller henne om att vi kan jue hålla kontakten och att jag kommer och hälssa på så ofta jag kan, dock går det inte för henne. Jag är en del av hennes gamla liv och så lämnar hon mig i det svala vädret med tårarna rinnandes nerför kinderna. Detta var bara en kort version av det hela som jag tänker skriva. Jag känner på mig att något sådant där skulle vara möjligt att hända för mig... Inte direkt just nu men... Jag är rädd för det.. De lögner som kommit omkring mig på sista tiden får mig till dessa tankar, att detta skulle kunna hända. Så rädd för sanningen ibland. Jag är en liten fegis antar jag ibland. Tänka sig... Jag försökte skriva detta igår men det gick inte alls. Är jag lite konstig ibland? Jag tror det för gott nu... Hur länge skall jag låtsas som om allting är okej och ingenting händer? Jag vet inte.. Ibland önskar jag verkligen att någon skulle ge mig en örfil eller några fula ord som jag skulle kunna svälja och sedan bara säga "det är okej", varför händer inget sådant åt mig? Många som jag känner har fått sådana situationer... Men inte jag... Vet inte egentligen vad jag borde säga eller så... Saknar den tid då jag log hela tiden... Jag är så annorlunda från det... Just nu... Skulle jag verkligen vilja tala med någon... Någon som förstår hur jag känner mig... Men har jag sådan tur? Nej, jag försöker alltid förstå mig själv utan hjälp. Jag är en självisk unge som inte förstår att det är viktigt med en bästa vän.

Dagbok, jag har inte skrivit på en tid men allting snurrar för mig. Jag vet inte vad jag borde göra och vad jag måste göra. Det blir bara varmare och varmare. Myggorna trivs i mitt rum vilket jag inte gör när de är i rummet. Min sis kommer inte logga in på msn på två veckor. Och hon hade nyss börjat logga in igen.   Varför händer det alltid såhär åt mig? Dessutom så har min granne Toije - 65 år - fått en hjärtattack och ligger nu i koma. De skall väcka upp honom imorgon. Fattar inte att sådant händer sådär bara. Han och hans fru har typ stått mig verkligen nära sedan jag var 4 månader gammal. Vet inte vad jag skall göra... Allting känns så fruktansvärt! Men jag måste gå nu, Dagbok.

Dagbok, jag har varit hos min farmor och internet-uppkopplingen är jätte dålig där. Har för det mesta spelat kortspel med familjen och simmat i sjön under den tiden då jag inte haft tillgång till internet ; ) Men nu skall jag vara hemma till veckoslutet  
Men jag har inte heller hört någonting av min sis   Saknar henne jätte mycket. Undrar ibland hur jag stog ut de veckor hon var helt borta. Helt och hållet. Jag hörde ingenting av henne, och nu.. Önskar jag att hon verkligen bryr sig om mig och har tänkt på mig, nämligen jag har tänkt på henne rätt mycket och rätt ofta. Hon har funnits i mina tankar varje dag. Miss my sis <33 Och värmen tar livet av mig. Orkar ingenting göra i denna hetta. Dock skall jag försöka hjälpa min mamma så gott jag kan medan jag är hemma. Jag tror att jag skall leta mig ut så att jag inte försvinner i denna hetta