Jag har inget egentligt att säga, förutom att det känns som om jag är halft torterad till döds av min systerson och mumin. Men anyway, har uppdaterat bloggens utseende till något lite mindre juligt. Den började gå mig lite på nerverna iom att nästan allting med julen att göra blivit ned packat och undan gömt, i väntan på nästa jul då det plockas fram två dagar innan själva julaftron för att stå framme ett par veckor, som högst en månad. Om jag då skulle försöka hålla mig till att tala om en sak i det här inlägget istället för tio olika saker. Personen i headern är Aurora, mitt alter ego så att säga, även huvudpersonen i the Boken och nu har jag gett ifrån mig information som bör hållas till ett minimum. Och texten... Tyckte att för en kort mening så beskriver den mig något bra. Och färgen... Kan man använda Alla Hjärtans Dag som orsak?

Och nu får jag spåra ur: Det är enkelt att ta kål på mig. Giv mig ett par skridskor och det tar inte länge förräns jag antingen A) slår huvudet B) slår knäet C) slår hela mig gul och blå.  Så alla som tänkte ge mig ett par skridskor något tag bör kanske tänka på det två gånger!

xoxo,

    Sessi.

Stress är ett fenomen som drabbar de flesta, men för tillfället tror jag att jag har fått en överdos. Igår började jag på pärmbilden till skoltidningen och efter fem timmars arbete kraschade datorn, och gissa vem som inte hade sparat? Rätt svar: jag. Så där satt jag och stirrade på datorn och var helt knäsvag då jag helt enkelt ville sätta mig i ett hörn och gråta. Nå väl, jag berättade om dilemmat för chefredaktören, som vi kallar för E i det här fallet och hoppas att denna inte läser bloggen, så började denna bli stressad, vilket helt enkelt ledde till att jag satte mig ned och började om från början. Och då mamma kom hem konstaterade hon att jag skulle stänga av och fortsätta nästa dag. Och nu sitter jag då och känner mig som en segrare efter att har offrat min frukost, två lektioner och x antal timmar på pärmbilden. Och låt oss gissa att när tidningen blivit tryckt så är hela bilden annorlunda från vad jag lagat den som.

     Skulle kunna lägga upp en bild på den ifall jag var säker på att det var okej, men eftersom jag inte är det så låter jag det helt enkelt vara. Och ifall denna chefredaktör läser mig blogg... Hej!

xoxo,

     Sessi.

En plötslig tanke slog mig när jag satt och gjorde tyska läxan. Pekar man ut sig själv när man har en blogg, eller är det bara jag som plötsligt uppfattar det så? Eller också är det bara jag som utgår från att man ärligt skriver om det man nu skriver om på sin blogg, vilket i mitt fall är mina tankar och känslor. Kan det vara fel att ärligt skriva om sina upplevelser och känslor och hela radiramsan och ändå kanske veta att man pekar ut sig själv? Idag har jag haft för mycket flashbacks och elaka minnen hoppandes runt i mitt huvud, så jag tror att jag skall sätta tänkarmössan på hyllan och fortsätta med min tyska läxa som bara verkar bli längre och längre.

xoxo,

     Sessi.